Vykort bonanza!

Härom månaden var jag på loppis. Där orkade jag för en gångs skull bläddra igenom den där obligatoriska vykortskorgen som alltid ligger och skräpar i nåt hörn. Och jag fastnade särskilt för fyra kort. Dessa:

Mmmm, visst blir man sugen på att åka till Växjö stift? Och gå i kyrkan – inte på lördag eller måndag som man ju lätt kan tro – utan på söndag. Jag gissar att den här effektiva vykortskampanjen fick turister från hela Småland att strömma till det förlovade stiftet. Jag gissar också att formgivaren fick erbjudanden om jobb på alla Sveriges reklambyråer.

Det här är faktiskt det obehagligaste jag sett på länge. Ett färgläggningsvykort som utan vidare hade platsat i Den mystiska Målarbok. Jag blir så himla illa till mods av att titta på clownen. På hens vidriga lilla hatt med dinglande hjärtan, på de köttiga benen, på trosan som klistrats fast på jackan och på den koketta uppsynen. Men det kusligaste av allt är att clownpsykot är omgivet av hjärtan och texten Grattis. Som om det vore en present, och inte ett hot, att få det här vykortet skickat till sig.

Trots att kommentaren ”Oj, det gick fort” avslöjar att upphovsmannen hade nån sorts humorambition är det här det mest charmlösa gratulationskort jag nånsin sett. Synd att Pär Nuder redan fyllt 45.

Det här är mitt absoluta favoritvykort. Det har allt. Men lägg särskilt märke till 1) korvens gula snagg och tuffa 80-talsskor, 2) Oliv 1:s överdimensionerade skärm och knutna näve, 3) Oliv 2:s täcke av ost samt: 4) sellerins sorgsna uppsyn. Jag vet inte på vilken sorts kalas man spisar just kombinationen selleri, ost, oliver och korv med bröd (som man såklart äter med gaffel), men jag vet att jag förtvivlat gärna vill vara där. Fast kanske inte som maträtt, för scenen som utspelar sig är väl ändå en regelrätt massaker?